Svensk ordbok 2009, webbversion
verb slog slagit, pres. slår
slag·it1ge (ngn) ett slag
Nollhon slog till honom i ansiktetslå till ngn (ngnstans)sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. sla til
2gå till anfall
mil.fienden slog till i gryningenslå tillsedan ca 1520Peder Månssons skrifter (Nordling)3snabbt bestämma sig
för ngt
komm.hon slog till när priset sänktes med ett par tusenslå tillsedan 1729Subst.:tillslag (till 1)